En pest- och kolerakyrkogård
Strömstad bär på historiska spår bland annat på Blötebogen – Öddö.
Utöver de välkända och tydligt skyltade kyrkogårdarna med gravstenar i prydliga rader, är Sverige fullt av övergivna kyrkogårdar och begravningsplatser. Många av oss vandrar alltså över lik utan att veta om det – varje dag.
Totalt finns 1 241 stycken fördelade över landet – 453 är klassade som just ödekyrkogårdar av olika slag.
I Strömstad finns fem kända övergivna och öde begravningsplatser, varav fyra är pest- eller kolerakyrkogårdar. Fyra är synliga ovan mark, det visar statistik som nyhetsbyrån Newsworthy tagit fram.
Varför just kyrkogårdar och ibland även kyrkor lämnats övergivna varierar, enligt Ny Björn Gustafsson, arkeolog på Riksantikvarieämbetet.
Många har varit en del av en större begravningsplats, och ligger i direkt anslutning till befintliga kyrkogårdar. I andra fall har församlingar flyttats och kyrkor har försvunnit medan gravarna funnits kvar, säger han.
När det gäller pest- och kolerakyrkogårdar så anlades de ofta i hast när epidemierna skördade människoliv under 1700- och 1800-talet. Dessa begravningsplatser kom till som akutåtgärder och fungerade i många fall som rena massgravar och lades en bit utanför stadskärnorna.
En sådan plats i Strömstad är västra sidan av Öddö, berättar Sonia Svensson på Strömstads historieförening.
När det kom in skepp på 1800-talet, med sjuka, så sattes de i karantän på bland annat Lekholmen och Blötebogen. Det gällde att begrava kropparna snabbt, men var det vinter, så fick kropparna ligga tills tjälen gått ur marken, säger hon.
De första dokumenterade fallet av kolera i Strömstad kom med en sjöman som var på väg hem från Göteborg 1834. Därefter spred sig sjukdomen snabbt i staden och vakter sattes ut för att spärra tillfartsvägarna in i Strömstad.
Precis som under Corona pandemin ville man då separera sjuka från friska.
Redan vid den här tiden visste man vad smitta var, och ville inte sprida den vidare. Man tog exempelvis inte in liken genom stan utan de forslades till begravningsplatser i utkanterna, förklarar Sonia Svensson.
Den 25 september 1834 rapporterade Sundhetsnämnden i Strömstad att koleran upphört och att staden officiellt var smittfri.
I dag är flera av begravningsplatserna runt om i Sverige täckta av skog eller har omvandlats till åkermark. Men i takt med att städerna började växa under sent 1800-tal har flera av dem hamnat mitt i stan och förvandlats till parker och grönområden i stadsmiljö.
Centralt i Strömstad finns ett sådant exempel på en kolerakyrkogård som inrättades i Strömsdalen. Här begravdes bland annat Emelie Flygare Carléns storebror handelsmannen Jan Smith.